För ett tag sedan insåg jag att skådespelaren Joseph Gordon-Levitt är fruktansvärt duktig! Dessutom är han galet lik Heath Ledger, något som ingen annan verkar ha upptäckt ännu. I samband med den här insikten såg jag filmen Mysterious Skin, där Joseph G-L spelar huvudrollen, och jag blev än mer imponerad av hans skådespeleri.
Filmen är från år 2004, det vill säga hela 5 år efter filmen 10 orsaker att hata dig. Och ändå har man inte hört talas om den! Jag hade inte gjort det i alla fall. Vilket kan ha sin förklaring i att den behandlar ett väldigt obehagligt ämne som de flesta inte vill kännas vid, nämligen sexuella övergrepp på barn.
När det görs en film om ett sådant ämne blir jag alltid misstänksam; jag är överdrivet uppmärksam på eventuella "liberala" strömningar som kan komma till uttryck, jag vänder mig skarpt emot för mycket exponering av själva övergreppen då jag föreställer mig att det sker en form av avtrubbning hos tittaren och så vidare. Exempelvis avskyr jag filmer som utger sig för att "vara feministiska" eller "vilja väcka debatt" och sedan ingående skildrar scener ur en våldtäkt i flera minuter som riktigt mosas in i ansiktet på den som tittar på filmen helt i onödan (till exempel Män som hatar kvinnor). Enligt mig får det bara bilden av kvinnan som ett offer inpräntat i tittaren, och ärligt talat är jag väldigt trött på den bilden för den är inte sann - bara väldigt ofta förekommande! Nåja.
Kort sagt var jag väldigt skeptisk till filmen redan innan jag hade sett den, och min första reaktion efter att jag sett den var - Nej! Men sedan fick den sjunka in lite, och jag tycker verkligen att det var en riktigt bra film.
Filmen följer parallellt två pojkar i tonåren; Brian som sedan 8-årsåldern regelbundet blöder näsblod och får blackouter och som är övertygad om att det beror på att han blivit bortförd av utomjordingar, och Neil (Gordon-Levitt) som 8-åring blev sexuellt utnyttjad av sin baseball-tränare och som nu försörjer sig som prostituerad. Upplösningen av filmen förstår man ganska omgående hur den kommer att se ut, den är inte spännande på det sättet, men det påverkar inte hur bra man tycker att den är!
Men först något om min ursprungliga protest;
Det jag vände mig mot efter att ha sett filmen var det faktum att Neil, under den tid som filmen utspelar sig, inte "tar avstånd" ifrån sina erfarenheter av övergrepp, och det jag menar med det är att han uttrycker positiva känslor för sin baseball-tränare. Han berättar om hur mysigt han tyckte att det var att få så mycket uppmärksamhet av en vuxen, och hur svartsjuk han var när tränaren ägnade sin uppmärksamhet mot andra pojkar. Han tyckte självklart inte om själva övergreppen, men som i de flesta fall av övergrepp mot barn fanns det ju mycket runt om kring i form av godis, lekar, spel, uppmärksamhet, presenter och så vidare. Tränaren nästlade sig in i Neils barnsliga psyke och utnyttjade hans behov av uppmärksamhet och bekräftelse.
Som jag skrev ovan är jag själv nästan överdrivet uppmärksam och avogt inställd till olika liberala strömningar i de här frågorna, och därför reste jag ragg direkt. Men efter att ha funderat på saken ett tag kom jag fram till följande: jag har faktiskt inte en aning om hur vanligt det är att barnen har sådana ambivalenta känslor inför den person som begått övergrepp mot barnet, men jag kan tänka mig att det är vanligt! Och det är ju knappast något som kan användas som argument för att det skulle vara okej, snarare precis tvärt om. Det visar på barnets naivitet och potential för att bli utnyttjat, och att barn - alla barn - har ett behov av mogna vuxna runt om kring sig som kan ta ansvar för vad som är bäst för barnet, även om barnet själv inte alltid vet det. Barn står helt enkelt i beroendeställning till sin omgivning, och en vuxen som utnyttjar detta är dubbelt ansvarig!
Nu när jag skrev detta kom jag att tänka på recensionen av boken "Flickan och skulden" som jag postade för någon vecka sedan. Där nämnde jag ett rättsfall där en våldtagen 13-årig flicka var kär i våldtäktsmannen efter att övergreppen skett, blivit polisanmälda och förövaren satt i fängelse. Domstolen valde att se flickans ömma känslor gentemot mannen som en försvårande omständighet, det vill säga en omständighet som lade ytterligare ansvar/skuld på mannen som våldtagit flickan. Och det här är precis samma sak. Det kan ibland vara svårt för en utomstående att förstå dessa känslor mellan offer och förövaren, men de finns där ibland och man får inte vara rädd att prata om dem, och de får aldrig aldrig användas som argument för att ett övergrepp skulle vara okej. För det är faktiskt precis tvärt om - det gör det hela ännu vidrigare!
En annan sak som var riktigt bra med filmen är att skådespeleriet är fruktansvärt bra! Karaktärerna känns hela och genomtänkta, och filmen åskådliggör hur en historia av övergrepp kan ta sig uttryck hos en tonåring, och det hela blir på något sätt begripligt.
Mysterious Skin på IMDBMysterious Skin på Filmtipset
Trailer för Mysterious Skin på Youtube
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar