I kursen Livslopp skulle vi läsa en skönlitterär bok, och jag hamnade gruppen som skulle läsa böcker på temat "övergrepp". Min bok blev "14 år till salu - en sann svensk historia". Boken är skriven av journalisten Caroline Engvall i sammarbete med en flicka som kallas för "Tessan", och boken handlar om Tessans tid som prostituerad i en vanlig stad i mellansverige.
Tessan växer upp i en trygg kärleksfull familj med mamma, pappa, storasyster och lillebror. Hon har många vänner, det går bra i skolan och på fritiden spenderar hon mycket tid i stallet.En kväll när hon promenerar hem från stallet är det en kille från skolan som överfaller henne och våldtar henne, och då ändras hennes liv totalt. Hon berättar inte om vad som har hänt för någon, utan brottas efteråt i sin ensamhet med känslor av skam, skuld och mycket ångest.När bästa vännen föreslår att de två ska "hora" för att få ihop pengar till en ny mobil går Tessan motvilligt med på det, och de två sätter sig efter skolan vid datorn för att chatta och få kontakt med någon torsk.Efteråt är Tessans kompis skakad och tyckte att det var så äckligt att hon svär att aldrig göra om det, ett löfte som hon håller. Tessan däremot fortsätter själv att gå in i chattrummet och ta nya kontakter med män som vill ha sex med en fjortonårig flicka. Tessan får ganska snart ett stort kontaktnät av sexköpare...
Jag tyckte att boken var väldigt intressant, för precis som det står på baksidan så är Tessan "så långt från schablonbilden av ungdomsprostituerade som man kan komma". Hon har en trygg och stabil familj, och det är svårt att förstå hur det kan gå så "fel" trots detta. Varför berättar inte Tessan för sina föräldrar om vad hon är med om vid den där första våldtäkten? Skulle jag själv ha berättat för mina föräldrar? Det är ju väldigt lätt att sitta som läsare och vara "efterklok". Tonårstiden är en väldigt förvirrande tid för de flesta, och man är många gånger mycket sårbar. Vissa perioder har man bra kontakt med sina föräldrar, och vissa mindre bra. Hur man själv skulle ha reagerat och agerat går därför inte att säga säkert.
Jag har tidigare förstått att våldtäktsoffer och offer för andra typer av sexuella övergrepp ofta kan få ett överdrivet sexuellt beteende efteråt, något som blir väldigt tydligt i Tessans fall då hon inte använder prostitutionen för att få pengar utan för att dämpa sin ångest (se exempelvis filmen Mysterious Skin som jag skrev om tidigare). Hon tar själv kontakt med och söker upp sexköparna, samtidigt som mötena med männen gör att ångesten efteråt kommer tillbaka med förnyad kraft. Ett viktigt steg i hennes tillfrisknande är att lära sig att hantera sin ångest på andra sätt än att ta en destruktiv kontakt med en sexköpare.
En sak jag reagerade på i boken är relationen hon har med sin hund Alfons. En bekant som är veterinärstudent har nyss varit med och startat en organisation (VOOV) som hjälper till att förmedla jourhem till husdjur som behöver någonstans att bo när hussen eller matten flyttar till skyddat boende vid våld i nära relationer. Man har nämligen märkt att den relation som utvecklas mellan människa och djur under de levnadsförhållandena är väldigt betydelsefulla, och det faktum att djur inte tas emot på några skyddade boenden får många människor att stanna kvar i destruktiva relationer – för sitt husdjurs skull. Tessan beskriver detta väldigt bra när hon berättar om ett pågående självmordsförsök som hon avbryter när hon kommer på att hennes hund i så fall skulle bli lämnad ensam. Kärleken till hunden räddade i den situationen hennes liv!
En annan sak som jag speciellt minns från boken är att hon beskriver hur hon under de flesta övergreppen "kopplar bort medvetandet från kroppen" genom att gå in i sig själv och i tanken förflytta sig till en helt annan tid och plats. Det är en vanlig försvarsmekanism vid övergrepp, och ett sätt för psyket att skydda sig från obehagliga upplevelser. Minnena från övergreppet blir ju då av förklarliga skäl ofta bristfälliga, något som ifrågasätts vid en eventuell polisutredning. Detta irriterar mig något ofantligt – om det finns kunskap om vad som händer inom en person som utsätts för en våldtäkt, ska man inte använda sig av den i så fall? Vad är det för mening med att studera psykologi och så vidare om den kunskapen inte utnyttjas av rättsväsendet sedan!
Boken illustrerar på ett bra sätt den utsatthet som barn och även ungdomar ofta kan känna i kontakten med vuxna – Tessan hade i realiteten alla möjligheter att söka hjälpa att sluta med sitt destruktiva beteende, och att få hjälp att må bättre men var oförmögen att ta steget, och hon förstod inte själv att hon själv hade den möjligheten.
14 år till salu (författaren Karoline Engvalls hemsida om boken)
HOPP (Riksorganisationen mot sexuella övergrepp)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar