Debattartikel om Uppdrag Granskning

Angående fallet som togs upp i Uppdrag Granskning 2 november, om paret som fick sina barn omhändertagna då det fanns misstankar om sexuella övergrepp, har Hjördis Flodström Enquist (hette hon inte Hjördis Flodström Nilsson sist jag skrev om henne?) skrivit en mycket bra debattartikel; Uppdrag Granskning föder hat.
Det var Hjördis som fick mig att få upp ögonen för Uppdrag Gransknings partiskhet när hon under kursen "Socialt arbete med barn och familj" berättade lite om fallet i Oskarshamn där två föräldrar med utvecklingsstörning fick sitt barn omhändertaget.
Det farligaste med detta är att det inte bara påverkar allmänhetens åsikter om socialtjänsten i allmänhet och specifika handläggare i synnerhet (det har förekommit mordhot och polisbeskydd i båda nämnda fall efter Uppdrag Gransknings skildringar), men det påverkar även socialsekreterarnas benägenhet att exempelvis omhänderta barn. Den allmänna opinionen uppiskad av ett tv-program som inte lägger fram alla fakta skall inte reglera socialtjänstens arbete, det ska ske genom lagstiftning och socialstyrelsens riktlinjer.

Enkätinsamlande på Ny Gemenskap!

I slutet av September fick jag och fyra andra ur min klass ett mail från den lärare som höll i förra höstens kurs i statistik. Vår statistiklärare var -vad jag kan förstå- aldrig anställd på skolan utan kom in enbart för att undervisa oss i den kursen, då skolan inte lyckats få tag på någon lärare till oss. Vår statistiklärare höll egentligen till på Maria Ungdom och var involverad i den forskning som bedrivs där.
Jag tycker att det är roligt med matte och jag har dessutom läst en statistikkurs på universitetsnivå tidigare (då jag läste en miljövetenskaplig utbildning på SLU i Umeå), så det gick bra för mig på socionomutbildningens statistikmoment. När läraren mailade tentaresultatet till mig skrev han att jag skulle höra av mig när det var dags att skriva c-uppsats, för han kanske skulle vara involverad i något roligt projekt då som han eventuellt skulle kunna dela med sig data från.
Men nu hörde han alltså av sig själv till mig och fyra andra ur klassen, med en förfrågan om att agera forskningsassistent till en av hans kollegor som håller på och utvärderar projektet "Bostad Först" som genomförs i Stockholm just nu. Jag kollar aldrig min universitetsmail och missade därför helt det här mailet. Som tur var (för mig) var det ingen av de andra tillfrågade som nappade på erbjudandet, och jag upptäckte allt detta en vecka senare när läraren mailade mig på min privata mailadress med samma förfrågan. Jag fick senare veta att det var en av de andra tillfrågade ur klassen som gett honom den mailadressen, aldrig hade jag väl aldrig sett erbjudandet över huvud taget.
Själv mailade jag omedelbart tillbaka med konstaterandet att "JA jag är fruktansvärt mycket intresserad! " och fyra dagar senare åkte jag in till STAD (Stockholm förebygger Alkohol- och Drogproblem) för att träffa mannen som håller i utvärderingen.

Uppdraget bestod av att samla in 20 stycken enkäter från människor utan bostad som besöker härbärget Ny Gemenskap på Kammakargatan i Stockholm. Projektet "Bostad Först" ska utvärderas en gång var 6:e månad, och detta var den andra utvärderingen i ordningen. Följaktligen har det som jag skulle göra redan gjorts en gång, och Håkan (som jag träffade och som håller i utvärderingen) berättade att den killen som samlade in enkäter på Ny Gemenskap förra gången fick in alla 20 på en dag. Dock kan det vara svårt att få in enkäter från den här gruppen, så Håkan rekommenderade mig att åka dit en dag först för att "känna av miljön". Jag förklarade att jag ju gör min praktik just nu, så det kan bli svårt att åka in på dagtid mitt i veckan. Men han sa då att när jag valde att åka dit var helt upp till mig, kvällar och helger var ju helt okej. Men han ville ha in enkäterna så fort som möjligt.

Jag åkte från mötet med 23 enkäter i en plastkasse, samt 20 stycken röda kuvert med 75 kronors-presentkort på ICA som ersättning till de som valde att delta. Fast besluten att få allt klart på en vecka. När jag sedan surfade in på Ny Gemenskaps hemsida insåg jag att jag inte kunde göra något på kvällarna då det är ett daghärbärge som har öppet mellan klockan 10 och 15 varje dag utom måndagar. Mötet på STAD var på en måndag, så det var bara att vänta till lördagen samma vecka.
Senare under den veckan ringde jag till Ny Gemenskap för att kolla att det var okej att jag kom dit, och då blev jag först väldigt nervös över att detta inte skulle gå för när jag fick prata med Anna Malmqvist i telefonen (platschef på Ny Gemenskap) påpekade även hon att det var svårt att få in enkäter och att det kunde bli lite irritation kring det hela. Men hon sa också att jag var välkommen dit för att försöka, och hon skulle själv vara där i helgen.

Ingången till Ny Gemenskaps gård, Kammakargatan 36

Åh, det finns så mycket att skriva och berätta om mina fyra dagar på Ny Gemenskap! När jag gick därifrån den första dagen var jag helt omtumlad, och jag vet inte om jag pratade om något annat under resten av kvällen hemma. Det går inte att beskriva egentligen, men jag mötte Anna inne i köket där det var full fart med att förbereda lunchen som startar klockan 11. Hon var jättetrevlig och sa att hon kunde ropa ut att jag var där och att de som ville svara fick "en present". Jag hejdade henne dock, och föreslog istället att jag skulle vara där under dagen som volontär och känna av lite, och om det kom någon som verkade tillhöra min målgrupp kunde jag ju fråga den personen i så fall. Det kändes både värdigare och mer troligt att få in någon enkät på det sättet.
Anna verkade hålla med och gav mig helt sonika en nyckelknippa med nycklar till lokalen samt ett skåp på övervåningen där jag kunde hänga av mig jacka och väska. Sedan var jag direkt en i gänget!
Trots att jag själv kände mig som en inkräktare (med ett på ett sätt ganska "kränkande" ärende) kändes det aldrig som att någon ur personalen betraktade mig så, utan alla var så himla glada, trevliga och omtänksamma. Anna hjälpte mig hur mycket som helst de där första dagarna, hon frågade jättemånga besökare för min räkning och var uppmuntrande och positiv gällande hela projektet. Problemet för mig var att det till stor del är så kallade "EU-medborgare" som är besökare på Ny Gemenskap, och många av dem pratar inte svenska varvid det är svårt för dem att svara på en enkät. Dessutom är det många som kommer dit som inte har något bostadsproblem, utan som kommer dit för att äta lunch och umgås. Därför var jag väldigt "beroende" av personalens hjälp för att veta vilka som tillhörde den målgrupp som enkäten vände sig till.

När jag sade hej då på söndagen berättade Anna att hon inte skulle jobba helgen efter men att hon skulle prata med den som var ansvarig då, och se till så att jag fick hjälp även då.
Den dagen satt jag kvar ute på gården till klockan 16 och pratade med en man som svarat på enkäten. Han hade så mycket att berätta, och han var så himla trevlig och omtänksam. Vi tog sällskap mot tunnelbanan och jag fick världens kram innan vi skiljdes åt.
Två dagar, 11 enkäter klara.

Helgen efter kunde jag bara åka in på söndagen för vi hade en begravning i Dalarna att gå på under fredagen. Anna hade pratat med den tjej som var ansvarig den helgen, Miranda, så hon var beredd på att jag skulle komma. Även hon var jättehjälpsam!
Efter mitt tredje besök hade jag 16 stycken enkäter klara. Helgen efter det kunde jag inte åka in alls på grund av annat personligt inom familjen, men så kunde jag äntligen göra klart det i lördags! De fyra sista enkäterna blev klara och det var en enorm lättnad kan jag säga. Samtidigt längtar jag redan tillbaka till lokalen, människorna, stämningen!

Jag har träffat så mycket varma, starka, omtänksamma och öppna människor under de här dagarna. En man började gråta när han berättade sin livshistoria för mig. En annan man, med en otrolig musikalisk talang, sjöng för mig ute på gården så att hans kamrat rördes till tårar. En man berättade att han spenderade sina sista pengar på en Situation Stockholm för att han kände kvinnan som stod och sålde och visste att hon behövde pengarna. En annan man ansträngde sig jättemycket för att hjälpa mig att hitta fler som kunde svara på enkäterna. En kvinna berättade att hon förlorat sin lägenhet för att hon lånat ut den till en vän i nöd, när hon själv skulle resa bort. När hon kom hem igen hade polisen varit där och bytt låsen.

Jag är som sagt var mycket lättad över att jag har fått in alla 20 enkäterna, men jag kommer absolut att åka tillbaka till Ny Gemenskap och volontärarbeta där. Snart, hoppas jag!

Uppdrag Granskning ikväll igen

Ikväll handlar det återigen om socialtjänsten i SVTs program Uppdrag Granskning. Det rör ett fall i Sandviken där socialtjänsten valde att omhänderta två små barn då det inkommit anmälan om misstanke om sexuella övergrepp. Föräldrarna friades senare från misstankarna om övergrepp i tingsrätt och hovrätt, och de fick också tillbaka sina barn.
Vad jag kan uttyda av det som står på programmets hemsida består "scoopet" av det faktum att föräldrarna var oskyldiga. Och ja, det kan ju hända att sådana här misstankar är ogrundade. Men ibland är de inte det. Hur ska socialtjänsten agera då? Misstanke finns och de är skyldiga att se till barnets bästa. Jag förstår inte riktigt nyhetsvärdet i historien. Socialstyrelsen har granskat ärendet och konstaterar att socialnämnden i Sandviken inte gjort något fel. Hur kan man då, som ett påstått seriöst program, göra en nyhet av hela ärendet? Det tycker jag är en intressant fråga! Vi får se om jag får en större förståelse för "rubrikerna" efter programmet...

Läs gärna socialnämndens egen kommentar till det inträffade på SVT Debatt!