Learning by doing

Nu har jag jobbat två och en halv vecka som LSS-handläggare. Det är fruktansvärt intressant, men ack vad frustrerande det är när man är ny och inte har koll på saker och ting.

Under sommaren arbetade jag ju som biståndshandläggare, mestadels gällande äldreomsorg, och efter en och en halv månad på den tjänsten började man ju ha koll på läget. När folk ringde på min telefon med frågor kunde jag svara. Ordinarie handläggare kom in på mitt rum och frågade mig om råd i ärenden.
Nu är man ju nästan tillbaka på noll igen.

Men så plötsligt glimmar den till, den där känslan man får när saker och ting flyter på. Telefonen ringer och man kan svara på frågan, man bokar in möten, man ringer telefonsamtal, man bollar fem saker samtidigt och man känner att man vet vad man pysslar med.

Och den där frågan jag fick som jag kunde svara på, varför kunde jag det då? Jo för att jag fått den förut - och inte kunnat svara på det den gången. Learning by doing är tyvärr det enda som fungerar. Därför är det viktigt att våga, för om man undviker alla situationer som är svåra undviker man även alla tillfällen att lära sig.