Barn i häkte

I måndags skrev Barnombudsmannen en läsvärd artikel på DN Debatt som handlar om barn som häktas i Sverige. Efter en granskning av Europarådets tortyrkommitté år 2009 uppmanades Sverige att åtgärda en rad brister i rutinerna, och nu har BO följt upp granskningen för att se om saker och ting har åtgärdats. Det verkar de inte ha gjort!

Dagligen sitter ungefär 1800 personer i häkte, och under år 2010 häktades 155 stycken barn under 18 år - en tredubbling jämfört med år 1998. Detta trots att ingen forskning visar på motsvarande ökning i ungdomsbrottsligheten. Barnombudsmannen skriver på sin blogg att man vet för lite om varför häktningen av barn under 18 år har ökat så markant, och uppmanar regeringen att begära in information från berörda myndigheter för att ta reda på orsakerna till ökningen.

Lagstiftningen säger att häktningen av barn under 18 år alltid kan antas innebära allvarliga men, och att det därför så långt som möjligt ska undvikas. Anledningarna till att häkta en brottsmisstänkt bildar tre kategorier; Flyktfara, Kollusionsfara (försvårar utredningen) eller Recidivfara (fortsätter sin brottsliga verksamhet). Alternativ till häktning är exempelvis övervakning, eller placering i "lämplig institution". Åklagaren kan också göra efterfrågningar hos socialtjänsten som eventuellt redan planerar ett omhändertagande av barnet enligt LVU och kravet på övervakning av barnet kan i så fall tillgodoses i och med detta.
De som häktas får inte underkastas mer omfattande inskränkningar än vad ändamålet med häktningen kräver.

BO skriver även att det händer att barn förhörs utan vare sig advokat, föräldrar eller socialtjänst närvarande och att barnen själva inte informeras om sina rättigheter eller möjligheter att överklaga de restriktioner som införts för dem. Forskning visar att häktesmiljön för vuxna är psykiskt nedbrytande med depression och anpassningsstörningar, hur påverkar den då inte ett barn?
Det slutgiltiga, övergripande målet med allt som har med kriminalvården att göra måste väl ändå vara att människorna kommer ut från den är bättre än de var när de kom in? Som ett minimum måste vi väl ändå ha målet att de i alla fall inte ska komma ut "sämre"! I annat fall är det ju en samhällsförsämrande åtgärd - och varför skulle vi ha en sådan institution?





"Sveriges behandling av häktade barn oacceptabel", BO på DN Debatt 22.08.2011
"Kriminalvården och Åklagarmyndigheten kallas till dialog om barn i häkte", BO's blogg 23.08.2011
Om barn i fängelse (internationellt), UNICEF
"Barn ska inte sitta i häkte", Debattartikel av BO, 10.08.2009

Filmtips: Ångrarna

För några veckor sedan såg jag äntligen den svenska dokumentärfilmen "Ångrarna", och nu såg jag precis att den finns att se på SvtPlay! Därför skyndar jag mig att skriva om den här på bloggen så att man ska hinna se filmen över internet innan den tas bort.
Filmen är från 2010 och har regisserats av debutanten Markus Lindéen, och den fick pris för Bästa Dokumentärfilm på Guldbaggegalan i år (2011).

Filmen är väldigt enkel i sitt utförande, och består i princip av ett samtal på en scen mellan två män; Mikael och Orlando. Männen, som båda är i 60-årsåldern, har en sak gemensamt; De föddes som män, men genomgick senare i livet en könsbytesoperation. Båda har i efterhand ångrat ingreppet och lever idag åter igen som män. Orlando har genomgått en "återställande" operation, medan Mikael fortfarande väntar på sin.

Filmen, som egentligen behandlar ett ganska dramatiskt ämne, känns väldigt lågmäld och nedtonad vilket bidrar till att den inte känns så "sensationslysten". Jag gillar det faktum att de två männen får diskutera saken med varandra utan inblandning av någon utomstående intervjuare; det blir meningsutväxlingar i stil med "hur löste du det här? Jaha, själv gjorde jag så här" vilket gör att det känns respektfullt och värdigt. Samtidigt gör det att en del frågor blir hängande i luften, de båda männen frågar inte varandra samma saker som jag själv skulle ha gjort och det finns en nackdel med det - jag har många funderingar och undringar kvar när filmen är slut. Däremot har det inte den effekten att jag blir frustrerad eller irriterad på dokumentären. Jag blir istället väldigt intresserad av ämnet och känner att jag vill veta mer, något som brukar vara ett tecken på att det är en riktigt bra film!





Ångrarna "presskitt"


Ångrarna på SvtPlay (till och med tisdag 13 september 2011)


Om Transexualitet, RFSL