Sidor

fredag 25 maj 2012

Parkteatern i sommar!




Förra sommaren upptäckte jag Parkteatern, Stadsteaterns satsning på gratis utomhusföreställningar i Stockholms stads parker! Vi var då ett par stycken som gick och såg Jonas Gardells föreställning Trafikplats Glädjen, och jag blev helt fascinerad över att man kunde gå och se en föreställning helt gratis! Utomhus! Det var sådan mysig stämning.
Därför har jag verkligen sett fram emot tillkännagivandet av årets program, vilket skedde igår. Där kunde man läsa att den 3:e och 4:e juli kl 18.:30 går föreställningen “Mr Tourette 2.0 vad hände sedan?” i Galärparken. Det är Pelle Sandstrak som gör föreställningen, för många känd som författaren till boken "Mr Tourette och jag" (2008) samt föreställningen med samma namn. Nu kommer alltså en uppföljande föreställning!

Tyvärr har jag inte sett den första föreställningen, och jag har inte heller läst hans bok. Men jag såg en föreläsning av honom på UR Play för bara någon vecka sedan, och hans levnadsberättelse är fascinerande! Jag ser verkligen fram emot att se den här föreställningen i sommar. Och jag ska se till att läsa hans bok först.



Här kan man se ett utdrag ur hans föreställning Mr Tourette och jag;











Om tourettes syndrom, Attention



Att leva med tourettes, föreläsning av Pelle Sandstrak, UR Play



tisdag 22 maj 2012

Boktips: Tvångssyndrom/OCD: Nycklar på bordet (2002)


 Sedan en tid tillbaka har jag en nära vän som lider av tvångssyndrom, (OCD; Obsessive Compulsion Disorder). När vi först lärde känna varandra hade jag ingen kunskap alls om detta, annat än vad jag sett i filmer så som "Livet från den ljusa sidan" där Jack Nicholson spelar en osocial och ohyfsad författare som knäpper på lampknappar, tvättar händerna och undviker skarvar i gatubeläggningen. Det kanske inte är en så jättevetenskaplig källa...

Därför kände jag att jag behövde läsa på lite och jag började med att googla lite smått, då kom jag in på Svenska OCD-förbundet Anankes hemsida där det fanns en hel del intressant information. Men jag tyckte inte riktigt att det räckte, varvid jag lånade boken "Tvångssyndrom/OCD: Nycklar på bordet" skriven av Susanne Bejerot, på biblioteket.
Jag vet inte hur många gånger jag lånade om den boken, även efter att jag hade läst ut den kunde jag inte riktigt förmå mig till att lämna tillbaka den till biblioteket för den var så bra! Det är en riktig bibel för den som intresserar sig för den här diagnosen.
Där stod verkligen det mesta man kan tänkas fundera över. Vad beror det på? Vad händer inom personen under tvångshandlingarna? Är det någon skillnad på olika typer av tvångshandlingar? Hur ska omgivningen förhålla sig? Och så vidare och så vidare.

Det var dock en fråga som jag inte hittade svar på i boken, och det är; hur utvecklar sig tillståndet när personen blir äldre? Lugnar det ner sig, blir det värre, eller är det relativt stabilt? 
Jag ställde samma fråga fast om schizofreni till en psykiater som jag råkade på förra sommaren, och jag misstänker att svaret om OCD liknar det han gav angående schizofreni; det är olika från person till person. Men jag lekte ändå med tanken på att försöka kontakta denne Susanne Bejerot för att fråga om hon vet. Jag var också nyfiken på vad hon arbetar med idag. Det visade sig att det var Susanne Bejerot som startade Svenska OCD-förbundet Ananke 1989. Jag lyckades hitta hennes mailadress men jag skickade aldrig något mail.

Jag berättade för min vän att jag läst en bok om OCD och han blev väldigt intresserad och ville att jag skulle berätta vad jag läst. Efter en stund frågade han om det var Susanne Bejerot som skrivit boken, varvid jag förvånat bekräftade detta. Det visade sig att han för flera år sedan träffat henne.
Vi pratade och skojade om att han rent teoretiskt kunde utgöra ett av de exempel hon tar upp i boken vilket kändes väldigt lustigt.

Några veckor senare var vi två och åt på en restaurang inne i Stockholm, och precis när vi ska gå ser jag en kvinna bland gästerna som kändes bekant på något sätt.... Jag funderade en stund och kom sedan fram till att hon var väldigt lik de bilder jag sett av Susanne Bejerot. Det visade sig att det var hon! Hon kom ihåg min vän och när de stod och pratade fick även jag chans att skaka hand med Sveriges egen OCD-guru! ;-)

(P.S. Ja, min vän har givit sin tillåtelse till att bli omnämnd i detta blogginlägg!)

Uppdatering: En annan sak som är väldigt bra med den här boken är att den utförligt behandlar det faktum att tvångssyndrom är väldigt vanligt förekommande bland människor med autism, exempelvis Aspergers syndrom. Vissa andra böcker om OCD jag har läst nämner inte alls detta faktum, det står ofta inte ett ord om autism, vilket jag anser är en klar brist då det faktiskt är väldigt vanligt. Dessutom fungerar tvångssyndrom till viss del annorlunda hos en person som även har autism, ibland är "tvångshandlingarna" inte sammankopplade med ångest på samma sätt som hos en neurotypisk människa (dvs en person utan autism) utan har mer karaktär av ritualer och vanor, och behandling med KBT kan därför vara mycket mindre verkningsfullt. Detta tar Susanne Bejerot upp närmare i den här boken.



 "Tvångssyndrom/OCD: Nycklar på bordet" av Susanne Bejerot, Adlibris
Svenska OCD-förbundet Ananke

"Cecilia och det renstädade helvetet", radiodokumentär UR Play
"Glömde jag att stänga av spisen? Om att leva med tvångssyndrom", Radiodokumentär Del 1 och 2, P4


söndag 20 maj 2012

Sista terminens kurser!

Många i min närhet frågar mig om jag är klar med utbildningen nu till sommaren eftersom jag skriver uppsats den här terminen (den 6:e terminen). Men sedan de gjorde om socionomutbildningen för några år sedan läser vi ju ytterligare en termin efter uppsatsskrivandet, en termin med valbara kurser på avancerad nivå.

Vad jag har förstått det så har alla inriktningar vissa kurser som de måste välja att läsa den här terminen, vår inriktning måste välja:
Organisation och ledarskap i socialt arbete, 7,5 hp
Kursplan och litteraturlista

samt att vi måste välja en av följande två kurser:
De äldre i välfärdsstaten, 7,5 hp
Kursplan och litteraturlista
Socialt arbete: Funktionshinder och välfärd, 7,5 hp 
Kursplan och litteraturlista

Jag valde där "Funktionshinder och välfärd" då jag blivit väldigt intresserad av funktionshinderområdet efter min praktik med en LSS-handläggare.

Sedan har vi alltså ytterligare 15 hp av terminen att välja kurser fritt. Jag sökte;



Utredningar om barn och unga. Juridik i socialt arbete 15 hp
Kursplan och litteraturlista

Dels därför att jag tycker att juridikkurserna samt utredningsmetodiken har varit några av de roligaste, intressantaste och mest användbara kurserna vi läst, och dels för att jag tror att man som socialsekreterare behöver mer juridiska kunskaper än vad man får under utbildningen.
På mitt förra sommarjobb frågade jag en arbetskamrat med socionomutbildning om hon hade några tips på vilka kurser som var bra att läsa på den sista terminen, och hon sade en klok sak; oavsett om man i framtiden kommer att arbeta med barn, ungdomar, familjer, hemlösa, kriminalvården, prostitution, funktionshinder eller äldreomsorg kommer man alltid att stöta på alkohol och droger. Hon rekommenderade därför en kurs i detta ämne, och därför sökte jag ävenl;

Socialt arbete med alkohol och drogproblem, 7,5 hp
Kursplan och litteraturlista

Jag var lite osäker på om man fick läsa fler poäng än heltid, men fick kort efteråt ett mail som bekräftade att det gick bra bara jag själv orkar med.Vilket jag tror att jag kommer att göra.

lördag 19 maj 2012

Debattartikel idag om våld i nära relationer och husdjur


På fredagar, lördagar och söndagar får jag DN i brevlådan, och jag börjar alltid med att kolla vad det är för debattartikel med i tidningen. I morse kunde jag förvånat konstatera att det är en bekant till mig som varit med och skrivit artikeln "När pappa slår värmer han ofta upp på hunden". Artikeln handlar om våld i nära relationer, om hur även husdjuren utsätts för våld och dessutom används för att upprätthålla maktförhållandet mellan den våldsutsatte kvinnan eller mannen och våldsutövaren. Att uppmärksamma detta problem är viktigt både för att ge de våldsutsatta djuren hjälp, men även för att förstå vilka mekanismer som får en person att stanna kvar i relationen och i och med det bättre kunna hjälpa den våldsutsatta individen att ta sig ur relationen.

För ett och ett halvt år sedan skrev jag här på bloggen om organisationen VOOV, Veterinär Omtanke Om Våldsutsatta. Det är en organisation som på ideel basis förmedlar jourhemsplatser till husdjur till människor som på grund av våld i nära relationer behöver uppsöka skyddat boende. Nathalie som först berättade för mig om detta initiativ är idag projektledare för organisationen, och det är hon (och 16 andra) som har undertecknat dagens debattartikel.

Sedan mitt första inlägg om VOOV har det hänt mycket för den här organisationen, och idag finns de förutom i Uppsala även i Stockholm,Göteborg, Malmö, Skaraborg, Jönköping och Borlänge. Planer finns också för att starta verksamheter i Halmstad, Sundsvall, Linköping, Eskilstuna, Visby och Östersund.





torsdag 17 maj 2012

Debatt om ADHD-diagnosen ikväll


Ikväll klockan 22:00 blir det debatt på SVT 1. Det ska (bland annat) handla om ADHD, eller rättare sagt ADHD-diagnosen;
"Adhd eller omognad? Barn födda sent på året får oftare adhd-diagnos. Debatt med bland andra David Eberhard, psykiater, Yvonne Skattberg, komiker, och Frank Andersson, före detta brottare"

Det är ju dumt att döma ut debatten innan jag har sett den, men jag ställer mig lite tvekande till debattörerna? David Eberhard är ju visserligen psykiater men mig veterligt är han inte specialiserad på ADHD.Och en komiker och en brottare? Ja de kanske har jättemycket intressanta synpunkter så klart. Och kunskap och erfarenhet.  Men rent spontant tänker jag att det även borde delta någon som arbetar med de här barnen i praktiken, ute på golvet, som faktiskt ser vad det handlar om. Nåja, det ska verkligen bli intressant att se vad de har att säga!





ADHD kan vara omognad hos många pojkar, DN 2012-05-10

tisdag 15 maj 2012

Boktips: När någon tar sitt liv (2012)


Får några veckor sedan var det en vän till mig som på Facebook lade upp ett klipp från TV4 Nyhetsmorgon, där författaren till boken "När någon tar sitt liv", Alfred Skogberg, medverkade tillsammans med Ludmilla Rosengren, mamma till Linnea som för fyra år sedan tog livet av sig vid 14 års ålder.
Jag kände igen Ludmilla Rosengren från en föreläsning jag sett på UR Play, som handlade om just hennes dotters självmord. 
I inslaget diskuteras orsakerna till att man pratar så lite om självmord idag, hur omgivningen reagerar när det sker och vad man kan göra för att förebygga.

Alfred Skoglund har enligt sin blogg arbetat i 9 år med den här boken, som nu givits ut på Ordfront förlag. Det är en debattbok som handlar om hur samhället handskas (eller inte handskas?) med suicid idag. Boken har sin utgångspunkt i uppfattningen att samhället idag kan motverka självmord, men låter bli att göra detta. Citat från bokens baksida;
"Hur kommer det sig att vi år efter år accepterar att 1 500 svenskar tar sitt liv? Idag vet vi hur vi kan rädda de flesta. Ändå underlåter vi att göra det. Självmordstalen bland ungdomar ökar. Ändå är det långt ifrån självklart att dessa dödsfall utreds ordentligt.

Varför satsar staten bara 3 miljoner kronor på forskning kring självmord medan trafiksäkerhetsforskningen får 100 150 miljoner varje år? Detta samtidigt som de som tar sitt liv är fem gånger fler än de som dör i trafikolyckor."
 Jag har precis, nu i dagarna, läst ut Ann Heberleins bok "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" där hon tar upp många av de här tankarna om att självmord beror på en sjukdom och att de som lider av detta inte alls får den hjälp de har rätt till. Mitt intresse för det här området vaknade under läsandet av Heberleins bok, och jag ser därför fram emot att framledes läsa även Skoglunds bidrag till debatten.


Behöver du hjälp?
Nationella hjälplinjen klockan 13–22: 020-22 00 60
BRIS, Barnens rätt i samhället: 116 111, ­Vuxnas telefon om barn: 077-150  5050
SPES för dig som för­lorat en anhörig klockan 19–22: 08-34 58 73
Jourhavande kompis (Röda korset): 020-222 444
Jourhavande medmänniska klockan 21–06: 08-702 16 80





Om boken "När någon tar sitt liv", Adlibris
Alfred Skoglunds blogg
Ludmilla Rosengrens blogg
            SPES, Riksförbundet för SuicidPrevention och Efterlevandes Stöd

Diskussion om boken och om samhällets hanterande av suicid på TV4 Nyhetsmorgon 
"När ett barn inte vill leva längre", Ludmilla Rosengrens föreläsning, UR Play


 Beskow, Jan (red.) (2000). Självmord och självmordsprevention: om livsavgörande ögonblick. Lund: Studentlitteratur
Beskow, Jan (1996). Om livet känns hopplöst: stöd till självmordsnära medmänniskor Stockholm: Folkhälsoinstitutet

Men böcker som jag inte har läst då?

Vanligtvis skriver jag bara om böcker jag själv redan har läst här på bloggen, men det lanseras ju nya intressanta böcker i snabbare takt än jag någonsin kan läsa - och skriva - om dem, vilket gör att många titlar passerar obemärkt. Väldigt ofta läser jag om böcker som jag tycker låter väldigt intressanta, och jag har nu bestämt mig för att tipsa om dessa titlar under rubriken "Bokinformation" istället för "Boktips" som används för de böcker jag har läst.

tisdag 8 maj 2012

Angående legalisering av cannabis

Jag äter frukost och tittar på torsdagens avsnitt av Debatt på SvtPlay, och som vanligt blir jag frustrerad över att inte kunna säga min mening! Ämnet var legalisering av cannabis, och det kom upp så mycket ologiska argument.

Legaliseringsförespråkarna i debatten tycks kunna delas in i tre olika grupper baserat på de "orsaker" de har till sitt ställningstagande;

1.) De som använder cannabis själva och som anser att det bör bli lagligt för att de vill kunna bruka lagligt
2.) De som inte använder cannabis själva men som i grunden är liberala och således anser att varje människa har rätt att bestämma över sin egen kropp och sitt eget liv - således är de flesta förbud av ondo
3.) De som är negativa till att bruka cannabis men som är av den uppfattningen att en legalisering skulle minska bruket av cannabis i samhället

Av förklarliga skäl var det inte så många representanter från grupp 1 med i programmet, endast en kille sade sig bruka cannabis själv och han målade upp en bild av hur han röker på ett ansvarsfullt sätt, att jämställa med ansvarsfullt bruk av alkohol; ett glas vin till middagen på lördagkvällen.
Problemet med sådana här "personliga berättelser" är bara att de - enligt mig - inte tillför något till debatten. De säger ingenting, för letar man lite kan man hitta precis vad som helst. Det finns exempel på människor som brukar cannabis och det finns människor som missbrukar socker. Jag tycker inte att något av det är ett argument för att legalisera cannabis eller kriminalisera socker, så länge man inte presenterar någon typ av statistik på att det, angående cannabis, är X antal gånger vanligare med ett ansvarsfullt bruk än ett missbruk. Och det har jag inte sett.

Grupp 2, liberalerna, hade lite fler förespråkare närvarande i debatten. Även om jag inte håller med dem anser jag deras argument vara ganska svåra att bemöta, då det ju i grund och botten handlar om ideologi. De anser att man inte ska lägga sig så mycket i vad andra människor gör, det är deras syn på hur samhället ska se ut. Jag har själv en helt annan syn på hur jag vill att samhället ska se ut, och därmed blir det på något sätt svårt att mötas i en sådan här debatt.
För en liberal spelar det kanske inte lika stor roll om en legalisering skulle öka missbruket, fler människor skulle må dåligt och dö, och så vidare. Det är principen om självbestämmande som är den viktiga, oavsett eventuella konsekvenser. Som den amerikanske filosofen Thomas E. Hill Jr hävdade; "människor har rätt att göra egna val även om det råkar vara dumma val".
Och ja jag håller med - till en viss gräns. Men att hävda att bruket av narkotika och för den delen alkohol endast drabbar den som själv brukar/missbrukar är ganska verklighetsfrånvänt.
För det första betalar vi alla gemensamt för de kostnader som detta bruk och missbruk ger upphov till varje dag.
För det andra existerar inte någon människa i ett socialt vakuum och en människa som hamnar i ett missbruk påverkar självklart sin omgivning. Om hen har familj och barn kan dessa fara illa, om hen kör bil påverkad kan bilolyckor förorsaka andra människors död och så vidare.
Vi lever i ett samhälle och det gör gör påverkar de andra invånarna i detta samhälle.
Nåväl, som jag sa så är det i grund och botten en fråga om ideologi och en sådan diskussion överstiger egentligen vad jag orkar ta itu med i just detta blogginlägg.

Grupp 3, de som vill minska missbruket av cannabis i samhället genom en legalisering, uppfattade jag som den största gruppen av förespråkare i programmet. På ett sätt ligger de nära grupp 2, liberalerna, och många ur grupp 3 kallar sig säkert liberaler. Anledningen till att jag ändå delat upp dem i två grupper är för att de i grupp 3 ändå hävdar ett samhällsengagemang, att de vill ha ett minskat missbruk och att de inte endast anser att "individen får missbruka hur mycket hen vill".
De hävdade att ett bruk inte nödvändigtvis leder till ett missbruk, att ett förbud verkar stigmatiserande på de som har ett missbruk varvid de inte vågar söka vård, och att en legalisering skulle medföra att samhället kan kontrollera bruket bättre genom åldersgränser, information i samband med att man köper preparatet och lättare att få vård och så vidare.

  • "Vi måste få bort det från skolgården" var det någon som anförde, och menade på att en legalisering skulle göra så att den svarta marknaden försvinner.
          - Om det argumentet ägde sin riktighet skulle det vara så idag att fler ungdomar brukar cannabis än som brukar alkohol. Alkohol är idag reglerat med åldersgränser, saklig information vid inköpsstället och tillgänglig vård. Om detta medförde att alkoholen "försvann från skolgården" skulle den ju ha gjort det. Men det har den inte. Det finns smuggelsprit och hembränt och folk köper ut till minderåriga. Att bruka alkohol under sin ungdomstid anses som normalt av en stor del av befolkningen, trots (eller snarare tack vare) att det är reglerat på det sätt det är.

  • Missbrukaren av cannabis blir stigmatiserad och vågar inte söka vård av rädsla för att bli betraktad som en brottsling, en legalisering motverkar detta
         - Även här kan man använda alkoholen som exempel. Känner dagens alkoholister sig accepterade av samhället? Min uppfattning är att även ett alkoholmissbruk idag betraktas som något skamligt som man inte vill att någon ska få reda på. Att söka vård är något som många drar sig för.
Och ja, det kanske ses som ännu skamligare med ett cannabismissbruk, och den synen kanske skulle mildras något om man legaliserade. Låt säga att samhällets fördömande skulle mildras så pass att cannabismissbrukets stigma skulle hamna på samma nivå som alkoholmissbrukets. I kampen för missbrukarens väl och ve - vad har man uppnått? Det kanske har blivit "ett kryddmått enklare" att söka och få vård, men missbrukarna har ju med största sannolikhet blivit fler på köpet.
Det låter enligt mig totalt kontraproduktivt att göra ett preparat mer tillgängligt och mer socialt accepterat i avsikt att underlätta vården för de som far illa av det.

  • Alkohol är mycket farligare än cannabis
         - Det enligt mig konstigaste argumentet verkar också förvånande frekvent föras fram i debatten! Många gånger i debatten hörde jag resonemang så som "jamen det där [negativa] du säger om cannabis, det stämmer ju in på alkohol också, varför är det lagligt i så fall?", och individen menade alltså att det var ett argument för att legalisera cannabis. För att det finns ännu farligare saker som är lagliga.
Ja du, för att förstå varför alkohol är lagligt måste man se det ur ett större historiskt perspektiv; alkohol är lagligt därför att det infördes i samhället vid en tid då man 1). inte visste speciellt mycket om de negativa biverkningarna och 2.) inte hade speciellt mycket statlig styrning över sådana saker. Att alkohol är lagligt har mer med historia och politik att göra än alkoholens egenskaper, vilket gör användandet av "alkohol finns" som argument för legalisering av cannabis relativt meningslöst. Efter att de negativa biverkningarna blivit kända har man gjort försök att förbjuda alkohol men det har ju misslyckats eftersom det redan är en sådan integrerad del av samhällskulturen. Det är inte cannabis.






Debatt om legalisering av cannabis, Svtplay 3 maj 2012 (tillgänglig till och med 16 juni 2012)
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...