Hej kära bloggläsare!
Som ni märker har jag tydligen tagit sommarledigt från bloggen. Det var inte planerat, men jag har inte haft inspiration till att skriva så mycket under de senaste två månaderna. Min kära sambo mer eller mindre förbjöd mig att under sommaren läsa några böcker som handlar om sociala problem eller plugg, och det tror jag var bra faktiskt. Men - nu börjar det klia lite i fingrarna igen och suget efter intellektuell stimulans gör sig påmint.
Eftersom jag tog på mig lite mycket under vårterminen har jag några saker som ska fixas för att jag ska få ut de 30 poäng som mina extrakurser motsvarade, steg ett är att göra klart de sakerna. Det vore väldigt skönt att ha det klart tills terminsstart den 29 augusti men den här gången tänker jag ta det lugnt och inte slå knut på mig själv för att få det att gå ihop. Jag tänker med andra ord ta en sak i taget.
Just nu är det mest jobb och sommarlov och svårt att få tid till hemtentaskrivande, men jag gjorde en lite "make-over" i vårt arbetsrum igår (en tripp till IKEA) och jag hoppas att det ska hjälpa till att skapa arbetsro och ge inspiration där inne. Nästa steg är att skriva upp precis vad som ska göras och sedan beta av en punkt i taget. Det bästa av allt är att jag ju inte har några rester i själva socionomprogrammet utan bara i mina distanskurser och då behöver jag inte känna mig stressad över det - egentligen - för jag behöver inte de kurserna. Men lite stressad blir jag ju ändå för jag vill ju ha poängen...
Angående mitt sommarjobb på HVB-hemmet kan jag rapportera att jag stormtrivs. Jag har lärt mig jättemycket av de andra som jobbar där! Personalen har handledning av psykolog en gång i månaden, och en av dem som jobbar är utbildad socionom och har steg 1 utbildning i psykoterapi. Jag blir glad över hur seriös och kompetent personalen är, men samtidigt ledsen över hur mycket förutsättningarna skiljer sig mot arbete inom äldreomsorgen. Man har här både mer tid och resurser för de boende, och ett helt annat sätt att se på sitt arbete tror jag. Det är svårt att förklara på vilket sätt, men det känns som att man har mer av ett helhetsperspektiv på de som bor där. Man engagerar sig i hur de mår både psykiskt och fysiskt, inom äldreomsorgen tycker jag att det är mycket fokus på den fysiska hälsan och knappt ingen på den psykiska. Trots att det inom äldreomsorgen finns gott om människor som både mår dåligt och har ganska avvikande beteenden är det ändå inte det som uppfattas som personalens uppgift.
Nu har jag inte så många arbetspass kvar att jobba och jag börjar redan tycka att det känns sorgligt!
