Barnskyddsutredningen

I slutet av 2007 tillsatte regeringen en utredning av bestämmelserna som rör barn och unga i SoL (socialtjänstlagen (2001:453)) och LVU (lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga). Utredningen fick namnet Barnskyddsutredningen och leddes av Kerstin Wigzell. Sommaren 2009 lämnades rapporten från utredningen in, och den ger förslag till en ny lag;
Lag om stöd och skydd för barn och unga (LBU)
Detta innebär dels att vissa lagar och paragrafer slås ihop och flyttas runt, och dels föreslås även ett antal förändringar av lagarna. Till exempel ska barns möjlighet att prata med socialtjänsten utan föräldrars tillåtelse utökas och socialstjänsten ska kunna följa upp ett barns situation utan föräldrarnas tillåtelse. Det ska även bli ett krav att ha socionomexamen för att arbeta med den sociala barn- och ungdomsomsorgen. Allt detta tycker jag låter jättebra!

Det enda jag känner mig lite skeptisk till är det förslag som innebär att en person som gör en anmälan om misstanke att ett barn far illa ska kunna begära ett möte med socialtjänsten och den anmälda familjen. Den anmälande personen ska även kunna få information om socialtjänstens beslut att antingen inleda eller inte inleda en utredning. Jag har inte läst rapportens text i detalj i denna fråga, men jag undrar vilka anmälare som avses - är det alla eller bara vissa? Att samarbetet och informationen till skola och berörda lärare förstärks tycker jag är jättebra. Men jag ser ingen vits med att en anmälande granne ska kunna få information av socialtjänsten om vad de har beslutat.

Sekretessen som reglerar vad socialsekreterarna får och inte får informera om är en knepig historia, och mycket hårdare reglerat än vad många förstår. Jag tycker visserligen att det kan vara bra att ge socialarbetaren lite mer svängrum - om det enligt dennes bedömning gagnar den berörda familjen eller barnet. Men så som texten är formulerad fattar jag det som att det är för anmälarens skull, och på dennes initiativ, som informerandet ska ske. Det tycker jag låter ganska integritetskränkande. Inte har man väl som anmälare av ett brott där man själv inte är brottsoffer (exempelvis bevittnar ett inbrott, misshandel osv) förtur på att få information från polisen om det brottet? Det skulle väl vara ganska konstigt. Däremot finns det som sagt var säkert tillfällen då det för familjens skull kan vara bra att informera vissa berörda parter om olika saker, men enligt mig ska det i så fall ske på socialtjänstens initiativ och inget annat!