Kontakt med socialtjänsten är inget straff!

Jag brukar titta på dramaserien Greys Anatomy, och för ett tag sedan gick det ett avsnitt där det var en scen som retade upp mig en hel del!
Den går ut på att en familj, mamma pappa barn, kommer in till sjukhuset för att behandla moderns demenssjukdom. Under besöket får läkarna indikationer på att barnet i familjen far ganska illa - inte på grund av övergrepp eller något sådant, utan på grund av moderns sjukdom. Han får ta ett onormalt stort ansvar hemma och så vidare.
En av karaktärerna i serien är notoriskt sur, otrevlig och osympatisk och väldigt illa omtyckt. När han får reda på pojkens situation beordrar han genast de ansvariga läkarna att ringa till "social services", enligt mig helt korrekt. Tyvärr framställs hans agerande i serien som lika osympatiskt och "fyrkantigt" som hans karaktär vanligtvis betraktas, det vill säga sympatierna ligger inte hos honom. De andra läkarna protesterar häftigt mot att kontakta socialtjänsten och hänvisar istället till att "familjen har haft det så jobbigt". JAHA säger jag, desto större anledning att ringa socialtjänsten så att de kan få stöd och hjälp? Nu var ju inte det här något som hände på riktigt, så man kan ju undra varför jag blir så sur. Men tyvärr är det en ganska representativ bild över hur folk i allmänhet ser på socialtjänsten - även professionella drar sig för att kontakta socialtjänsten när de misstänker att ett barn far illa.

Varför ses det som ett straff att få hjälp från socialtjänsten? Varför är det ingen som litar på att de som är utbildade inom socialt arbete kan göra en korrekt bedömning?
I just Greys Anatomy-exemplet tycker sig läkarna veta att familjen inte behöver/förtjänar att pojken tas om hand (den enda åtgärd som allmänheten förknippar socialtjänsten med tyvärr), och låter därför bli att ringa. Men det är ju helt fel! Det är inte läkarens uppgift att bedöma huruvida ett barn skall tas om hand. Så fort de ser att ett barn eventuellt far illa ska socialtjänsten kontaktas och sedan får de göra bedömningen. De är utbildade, de har erfarenhet, de har rutinerna. Men det är idag väldigt få som anmäler.
Siffrorna varierar lite grann beroende på undersökning, men en avhandling från 2004 visade att BVC-sköterskor anmäler ungefär vart tredje barn som de misstänker far illa, och barnomsorgspersonal endast anmäler vart tionde barn (Lundén, K. (2004). Att identifiera omsorgssvikt hos förskolebarn. Göteborg: Doktorsavhandling, Göteborgs universitet, Psykologiska institutionen.). En av tio!

Missbruksutredningen som presenterades häromdagen visade också på socialtjänstens dåliga rykte; en majoritet tillfrågade via en enkätundersökning skulle hellre söka hjälp inom sjukvården om de hade missbruksproblem, än vända sig till socialtjänsten. I dag når vården endast en av fem.

En stor anledning till dessa fördomar, motvilja och i vissa fall hat beror enligt mig på framställningen av socialtjänsten i media (Uppdrag Granskning någon?). Samt den förhatliga (och älskvärda) sekretesslagstiftningen. Och för dålig information! Skolpersonal vet till exempel för det mesta väldigt lite om hur samarbete med socialtjänst fungerar, och de sitter och väntar på att få information från socialtjänsten som socialtjänsten absolut inte får lämna ut - och då tror skolan att det inte händer något, att inget görs, att ärendet har lagts ner. Det är både frustrerande och väldigt onödigt.

Jag har länge tänkt att det borde starta en dramaserie som handlar om en socialsekreterare. Inte för att bättra på synen på yrket, utan för att det skulle gå att göra en så jäkla bra serie av det! Tänk bara efter; det finns redan om advokater, lärare, poliser, brandmän, präst, läkare, CSI-personer och journalister. Varför inte en socialsekreterare som har olika fall varje avsnitt. Sveper in som en hjälte och lyckas rädda det försummade barnet, lyckas medla i föräldrarnas vårdnadstvist, lyckas motivera narkomanen att påbörja avgiftning. Om yrket inte hade så dåligt rykte är jag övertygad om att det redan skulle finnas en sådan serie.
Det närmsta som finns (eller snarare fanns - vad jag vet) är serien "Vem dömer Amy?" eller "Judging Amy" som den heter i original.

Den handlar om ensamstående Amy som arbetar som domare, men hennes mamma är socialsekreterare och ibland fick man följa henne kommer jag ihåg. Och jag kommer ihåg att jag alltid tyckte att de "historierna" var mest intressanta i hela serien! Hm, borde kanske se om den? Och skriva ett brev till Svt med lite programförslag...