Ingen utbildning i Samtalsmetodik

Det kan lätt bli lite negativt när man kan skriva precis vad man anser om sin utbildning så här rätt upp och ner - man tänker ju sällan på det positiva utan reagerar enbart på det dåliga. Men det finns en sak som jag länge har tänkt på angående min utbildning, och det är att det i dagsläget (enbart 3 terminer in i den 7 terminer långa utbildningen) inte känns som att den är så praktiskt förberedande inför arbetslivet.

På den sista PF-lektionen frågade jag exempelvis vår lärare om vi kommer att ha någon kurs i samtalsmetodik!? Hon gav då - med väldigt beklagande uppsyn - beskedet att det kommer vi inte att ha. Hon sa att hon och andra lärare upprepade gånger påtalat behovet av samtalsmetodik i utbildningen, men har inte fått något gehör.
En klasskamrat till mig mailade sedan till kåren och frågade hur det låg till, och fick beskedet att innan socionomprogrammet gjordes om fanns det samtalsmetodik som valbar kurs och den var mycket populär. Sedan gjordes utbildningen om och samtalsmetodiken togs bort, även som valbar kurs. Jag kan inte nog understryka hur mycket detta upprör mig!

Jag lånade på eget bevåg några böcker i samtalsmetodik och läste på bussen hem. På baksidan av de ena står det "Samtal som verktyg handlar om det professionella samtalet, dvs socialarbetares, kuratorers och psykologers viktigaste arbetsinstrument."! Jag betvivlar inte för ett ögonblick att det stämmer. Men vi som har valt att läsa vår socionomutbildning på Stockholms Universitet får inte någon utbildning i att samtala med människor. I stället har vi nu läst 14 p forskningsmetoder! Ingen kunskap är enligt mig onödig kunskap, men om man måste välja bort något behöver man kanske inte välja bort just samtalsmetodiken då? Då kanske man ska välja bort kursen där vi lär oss att konstruera enkäter! För jag tror att jag har snäppet bättre användning för samtalsmetodiken när jag ska ut och arbeta, och det är mot det målet jag strävar - jag vill ut och arbeta, och jag vill göra det bra!

Över allt i media rapporteras det om "vilka dåliga socialsekreterare" det finns i det här landet, och handlar rapporteringen inte om det berör den de många sjukskrivningar och hot om våld som förekommer inom det sociala arbetsområdet. Det är inte uppiggande för en student att höra. Det är stressande, och man oroar sig verkligen för - och anser det extra viktigt - att utbildningen verkligen förser en med de kunskaper man behöver för att kunna komma ut och arbeta sedan. Man vill göra ett bra jobb. Man vill kunna göra ett bra jobb.