Så här i juletider tänker jag på de familjer som på grund av ekonomiska svårigheter har svårt att köpa julklappar till sina barn. På nyheterna (svt) rapporterade de idag om att kronofogdemyndigheten räknar med en stor ökning av skulder kring jul. I myndighetens "Omvärldsanalys" för 2010 visar de också att hushållens skulder ökar, och att det inte fler som skuldsätter sig utan att de hushåll som redan har skulder belånar sig ytterligare.
Som vanligt väntas julhandeln slå nya rekord, och svenskarna beräknas köpa julklappar för 7000:- per person, en ökning med 3 procent sedan förra året. Flera socialförvaltningar ger inte extra pengar till jul och då vänder sig många familjer istället till ideella organisationer som exempelvis Majblomman.
Under Almedalsveckan var det många som agiterade budskapet att barnfattigdomen i Sverige ökar. Detta fick många, till största delen Alliansen-företrädare, att gå i taket. Exempelvis Inger Fredrikssom (C), som hävdade i sin blogg att det inte existerar fattiga barn i Sverige idag, och att "barn som lever i familjer med knapp ekonomi" var ett bättre uttryckssätt. Dagens Nyheter skrev på sin ledare om att de fattiga barnen var förvrängd statistik från de rödgröna.
Allt detta verkar bero på att människor, som vanligt, använder sig av väldigt olika definitioner för att mäta det man avser att mäta. Man brukar i dessa sammanhang skilja mellan "Absolut fattigdom" och "Relativ fattigdom". Absolut fattigdom är ett sätt att mäta fattigdom som avser en fast definierad gräns för fattigdom,och som därför är ganska stabil över tid. I Sverige har SCB definierat de "ekonomiskt utsatta hushållen" som de som har mottagit socialbidrag under minst ett tillfälle under året eller de hushåll som har en inkomst som understiger socialbidragsnormen.
Relativ fattigdom är ett annat sätt att mäta, som tar hänsyn till den övriga befolkningens inkomstnivåer. Den relativa fattigdomen avser en inkomst som ligger under 60 procent av landets medianinkomst.
Vissa hävdar att denna mätteknik är väldigt missvisande, då det i praktiken innebär att folk kan röra sig in och ut ur gruppen "fattiga" utan att själva uppleva någon skillnad i levnadsstandard. Och detta stämmer visserligen - men samtidigt måste man ha i åtanke att all form av levnadsstandard, dräglig tillvaro och livskvalitet är relativ! Man jämför sig oundvikligen med människor som är runt om kring en själv, och även om det kan vara nyttigt att ha i åtanke att även den fattigaste svensk kan har det bättre än medelklassen i vissa länder - så måste man se till den omgivning varje individ lever i. Ett tillstånd där en person inte har tillgång till det som alla andra har tillgång till måste väl kunna räknas som fattigdom?
"Jul med lånade pengar", Svt.se, 2010-11-30
"Allt fler barnfamiljer behöver julklappshjälp", 2010-12-01
Kronofogdemyndighetens omvärldsanalys 2, 2010
"Fattiga barn: falsk rödgrön bild", DN ledare, 2010-07-22
" "Fattiga barn" ", Inger Fredriksson (C) blogg, 2010-07-22
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar