En dröm

Under helgen var vi bortresta och jag drömde flera väldigt konstiga drömmar, bland annat en där jag hamnade i helvetet (man åkte rulltrappa ner och när jag rymde gjorde jag det genom en tunnelbanespärr). Men den värsta drömmen var en där det var någon typ av post-apokalyptisk handling. Någonting hemskt hade hänt ute i världen, eventuellt peak-oil, civilisationen förstördes och vi i vår familj var tvungna att fly från våran lägenhet omgående. Jag kommer ihåg en "scen" ur drömmen när jag stod och försökte packa. Vi skulle fly till fots så det gick ju inte att ta med oss mer än vad vi kunde bära. Det var höst och jag var plågsamt medveten om att det snart skulle bli vinter och kallt - vi var tvungna att ta med oss vinterkläder till barnen! Samtidigt fick vi inte med oss barnens overaller, vantar, mössor och allt annat vi behövde få med oss. Jag kommer ihåg paniken jag kände när jag stod där med min treåriga dotters tumvantar i handen, jag visste att jag inte kunde få med mig dem fast hon skulle behöva dem. Jag såg i drömmen framför mig den kalla vinter som låg framför oss, en vinter vi skulle försöka genomleva utomhus - utan vinterkläder. Sedan gav vi oss iväg från lägenhetens trygghet. Jag och min sambo bar varsitt barn genom det kaos som rådde utanför. Vi hade ingenstans att ta vägen, inget sätt att skydda våra barn på... Det var den värsta dröm jag någonsin drömt! Jag hade en otäck känsla i magen hela dagen efteråt, och även om drömmen nu börjar blekna i minnet kan jag med lite vilja fortfarande frammana den där hemska känslan.

Det värsta är vetskapen om att det faktiskt skulle kunna hända vilken dag som helst. Hela vår civilisation är uppbyggd på en mycket skör grund, som man har sett i andra länder raseras den vid exempelvis krig. Min mardröm är verklighet för miljontals människor ute i världen som lever i krigsdrabbade områden. Att tvingas leva i flyktingläger i flera år. Uppfostra sina barn i ett tält, en daglig kamp för att skaffa mat och vatten till dem. Kämpa för att få en filt att värma dem med. Lyssna till deras gråt på natten för att de är hungriga. Inte kunna skaffa medicin till dem om de är sjuka och har ont. Jag kan inte tänka mig något värre!