Checklista för mottagande av ensamkommande flyktingbarn

Rädda Barnen lanserar nu en checklista för kommuners mottagande av ensamkommande barn och unga, något som tydligen efterfrågats från kommunernas sida men som staten ej har givit dem. Checklistan skickas nu ut till alla ledamöter i socialnämnderna i de kommuner som har avtal med migrationsverket om att ta emot ensamkommande barn. Titta på hela checklistan här.

Antalet ensamkommande barn har ökat stadigt de senaste åren:
år 2005 - 398 stycken
år 2009 - 2250 stycken

Det är det statliga Migrationsverket som avtalar med Sveriges kommuner om att ta emot flyktingar, och det blir då kommunen som, mot en viss ersättning, ansvarar för mottagande, boende och omsorg om de ensamkommande barnen. Kommunens ansvar för barnet gäller både under barnets asylprocess och, om så sker, efter att han eller hon har fått ett uppehållstillstånd. Idag har 127 av totalt 290 kommuner sådana avtal med Migrationsverket, och hur det ser ut i varje enskild kommun i praktiken varierar mycket. Vissa kommuner har till exempel sämre tillgång till tolk, och utbildningsnivån hos personalen varierar.

Först tas barnet om hand i "ankomstkommunen", en kommun där en av Migrationsverkets ansökningsenheter ligger och där barnet kan starta sin asylsökningsprocess. Ankomstkommunen ansvarar för att barnet får mat, kläder och någonstans att bo i väntan på ett boende i en anvisningskommun. Ankomstkommunens överförmyndare ska även tilldela det ensamkommande barnet en god man. Enligt lagen ska en sådan utses" skyndsamt" men i praktiken kan det ta flera veckor. Många barn får även vänta i flera månader i ankomstkommunen innan de får komma till ett mer permanent boende i en anvisningskommun. Mottagandet i anvisningskommunerna är oftast antingen i form av någon typ av gruppboende eller en familjehemsplacering.

Asylsökande barn har rätt till gratis tand- sjuk- och hälsovård precis som alla andra barn i Sverige, samt att de har precis samma rätt att gå i förskola, grundskola och gymnasium som andra barn.

"Papperslösa" kallas de människor som ej har sökt asyl eller som har nekats uppehållstillstånd och som därför vistas i Sverige utan tillstånd. Papperslösa barn under 18 år har samma rätt till vård i Sverige som andra barn, men papperslösa människor över 18 år har bara rätt till ej subventionerad akutvård, de måste alltså betala för vad vården faktiskt kostar.