Psykisk funktionsnedsättning och rätt till LSS?

En sak som jag har funderat över är LSS-lagstiftningen och dess indelning i personkretstillhörighet, mer specifikt, vilka som egentligen räknas till Personkrets 3? Vilka som ska ingå i Personkrets 1 och Personkrets 2 är ganska tydligt definierat;

1. med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd,
2. med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom

I praktiken innebär det att exempelvis alla som har diagnosen Aspergers syndrom automatiskt räknas till Personkrets 1 (då det är en autismspektrumstörning).
Allt detta är som sagt var ganska tydligt definierat genom lagtext och förarbeten, men det är när man kommer till Personkrets 3 som det blir knepigare. Så här ser lagtexten ut;

3. med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service.

Hit räknas de som exempelvis ådrar sig en ryggmärgsskada och blir förlamade. Inget "konstigt" där heller. Men det som jag har funderat över är de som har en psykisk funktionsnedsättning - vad krävs egentligen för att de ska räknas till Personkrets 3 och därmed dra nytta av LSS-lagstiftningens fördelar?

Jag funderade mycket över det när jag arbetade på ett HVB-hem under sommaren. Där bodde det ju människor med olika psykiska funktionsnedsättningar och i och med att de bodde just där, och inte kunde bo själva hemma, kändes det ganska givet att deras funktionsnedsättningar var stora och orsakade betydande svårigheter i den dagliga livsföringen. Om de även hade ett omfattande behov av stöd och service kan man visserligen diskutera, men den springande punkten enligt mig är att det ställs högre krav för att räknas till den här personkretsen än exempelvis Personkrets 1. Det vill säga, man behöver ha en större funktionsnedsättning. Autismspektrumstörning, som automatiskt kvalificerar en individ till att tillhöra Personkrets 1, är just precis ett spektrum av funktionsnedsättning, det finns många olika nivåer. Aspergers syndrom är en mycket "högfungerande" autismspektrumstörning, det finns individer som behöver mycket stöd och det finns individer med den diagnosen som klarar sig hur bra som helst i sin dagliga livsföring. Notera att jag inte anser att det är fel att människor med Aspergers syndrom automatiskt räknas till en personkrets i LSS-lagstiftningen! Jag tycker bara att det känns väldigt konstigt att vissa diagnoser har automatiskt tillträde medan andra, exempelvis schizofreni, inte har det. Jag funderar över vad det är som har gjort att vissa definieras i lagstiftningen och vissa inte gör det?

Det sker ju visserligen ytterligare en prövning sedan man har konstaterats tillhöra någon av personkretsarna, det är inte säkert att man får någon insats bara för att man tillhör en personkrets utan man ska ju fortfarande ha behov av den sökta insatsen. Men jag inbillar mig ändå att det - i och med att man direkt kommer över den första tröskeln - sedan blir lättare att få en insats beviljad.

Jag har frågat runt lite på den förvaltning där jag gör min praktik, och den handläggaren jag pratade med där kände knappt till ett enda fall i kommunen där en person med en psykisk funktionsnedsättning räknats till Personkrets 3 och fått stöd enligt LSS-lagstiftningen. Antingen har just den handläggaren fel (hon har inte arbetat så länge) eller så stämmer min känsla.

När LSS-lagstiftningen trädde i kraft år 1994 beräknades ca 20 000-40 000 människor med psykiska funktionsnedsättningar räknas till lagstiftningens tredje personkrets (och ytterligare 60 000 - 80 000 personer beräknades tillhöra Personkrets 3 på grund av fysiska funktionsnedsättningar, totalt ca 100 000 personer). En inventering i oktober år 2010 visade däremot att det då bara var 8000 personer från Personkrets 3 som hade insatser enligt LSS. Dessa oväntat låga siffror måste självklart jämföras med hur många som får insatser enligt LSS totalt sett; 62 100 personer under 2010. Det är alltså totalt sett färre som får LSS-insatser än vad som beräknades i 1992 års förarbeten.
Procentuellt sett kan man se att Personkrets 1 är väldigt dominerande med 84 % av LSS-insatserna. Personkrets 2 svarar endast för 3 % och Personkrets 3 stod under 2010 för 13 %, vilket är en liten minskning gentemot föregående års mätningar (14 % år 2009 och 2008 samt 15 % år 2007).

Jag gillar statistik men egentligen kan man inte säga så mycket om dessa siffror. Det skulle vara intressant att ta reda på hur beräkningarna såg ut i förarbetena procentuellt sett; vilken personkrets trodde man skulle bli den "dominerande" och var fördelningen ungefär samma som den är idag även om det totalt sett är färre?

Det finns massor mer att skriva om detta och jag kommer att återkomma till detta i ett senare inlägg! Frågan kvarstår; vad krävs för att räknas till Personkrets 3 på grund av en psykisk funktionsnedsättning?