Den 16 maj blev det i olika medier uppmärksammat att ungdomar som omhändertagits enligt LVU och tvångsvårdas på statens ungdomshem förvägras daglig utevistelse. Jag skummade igenom en av artiklarna men har inte förkovrat mig i ytterligare i ämnet förens idag då jag själv lyssnade på radioprogrammet Kalibers reportage.
Jag blev självklart upprörd när jag läste artikeln i tidningen, men det är samtidigt väldigt svårt för en människa (jag själv), som ej varit med om något liknande, att föreställa sig hur det kan vara att inte ha möjlighet att gå ut om man själv vill det. Genom att lyssna på radioreportaget kunde jag få en större insikt i hur de här ungdomarna upplever sin fruktansvärda situation, och hur den påverkar dem. För det är verkligen en fruktansvärd situation.
En viktig detalj i radioprogrammet Kalibers reportage är när de besöker en av Sveriges säkraste anstalter Hall. Där finns mycket grova brottslingar så som mördare och rånare. Reportern träffar och pratar med Halls kriminalvårdschef som berättar om de rutiner för utevistelse de har där, och det är väldigt intressant att höra hur hon beskriver att alla interner på Hall har rätt till en timmes utevistelse varje dag. Hon säger att något annat vore omänskligt, till och med de interner som är isolerade får en egen liten utegård att röra sig på under en timme under dagen.
Jag blir så fruktansvärt upprörd när jag funderar över hur det går till på Statens ungdomshem - egentligen? Vem var det som kom på idén att man skulle klassa utevistelser som ett privilegium som ungdomarna måste förtjäna samtidigt som fångar på landets fängelser har utevistelser som lagstadgad rättighet? Vad har den personen för utbildning och perspektiv - för vems skull togs det beslutet? Vad är nästa steg- ransonera maten också, ta bort madrassen ur sängen, förbjuda barnen att duscha? Människan är ju ändå sist och slutligen en biologisk varelse, och hon behöver solljus och frisk luft för att må bra! Och är det ändå inte att barnen och ungdomarna ska må bra som är målet för en placering på ett ungdomshem? Att tvångsvårdas på en institution måste vara en fruktansvärt invasiv upplevelse, en viktig del av ungdomshemmets uppgift borde väl rimligtvis vara att försöka mildra den eventuellt traumatiska upplevelse som själva omhändertagandet och efterföljande tvång kan innebära. Som de säger i reportaget, målet måste ju vara att man ska komma bättre ut än vad man var när man kom in.
Statens institutionsstyrelse, SiS, säger i ett pressmeddelande den 12 maj i år på sin hemsida att de betraktar utevistelse som betydande för ungdomens fysiska och psykiska hälsa, och det står också att alla ungdomar ska ha rätt till utevistelse.
Lyssna på och läs om Kalibers reportage här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar