Medicineringen av äldre människor

Häromdagen läste jag en väldigt intressant artikel i DN om medicinering av äldre människor. Yngve Gustafson, professor i geriatrik och överläkare vid geriatriska kliniken på Norrlands universitetssjukhus i Umeå, berättar i artikeln om det vi läst en del om under utbildningen.

Det handlar om flera olika problem;
1.) Mediciner idag är inte alls utvärderade på äldre människor, deras kroppar reagerar annorlunda på preparaten än de personer som fungerat som testpersoner (d.v.s. unga friska män). När man skriver ut en medicin till en äldre människa vet man alltså inte riktigt vad som kommer att hända. Läkarna är sedan i regel dåliga på att följa upp vilken effekt deras ordinationer har haft för patienten.
Personer över 80 år äter i snitt 5-6 olika mediciner varje dag.

2.) Äldre människor medicineras ofta i onödan och får allvarliga biverkningar av sina mediciner. Biverkningarna föranleder i sin tur ytterligare medicinordinationer. Många av de äldres krämpor skulle gå att få bukt med utan mediciner.
När jag själv började jobba som vårdbiträde inom äldreomsorgen lärde jag mig snabbt att när någon börjar bete sig förvirrat, och kanske ramlar, betyder det ofta urinvägsinfektion. Jag vet inte hur många gånger jag sett det! Tydligen finns det läkare som ifrågasätter detta samband, och risken finns att urinvägsinfektionen inte upptäcks när patienten kommer in till sjukhuset. Symptomen tolkas som något annat och mediciner sätts in mot detta, istället för mot urinvägsinfektionen.
Alla minns väl det uppmärksammade fallet med Gulli Johansson, som levt som dement under flera år. Uppdrag Granskning sände ett program om henne under hösten 2008. När hon låg för döden kunde hon inte längre ta sina mediciner, och några dagar senare tillfrisknade hon plötsligt igen. Utan demens! Det visade sig att medicinerna gjort henne sjuk, och på grund av dessa hade hon varit "frånvarande" under flera år.

3.) Depressioner hos äldre är ett omfattande, och ouppmärksammat, problem. I artikeln står det att en studie visat att så mycket som 30 procent av de äldre över 85 år är deprimerade. Men bara hälften av dessa har fått behandling. Ofta söker inte de äldre människorna hjälp för sin depression, utan för helt andra saker så som sömnsvårigheter och värk. Det är dessutom svårt att hitta antidepressiva mediciner som fungerar på äldre människor, utan de ger istället ofta biverkningar så som yrsel och blodtrycksfall med fall och frakturer som följd.
Viktigt är då att söka orsakerna till depressionen, som inte helt sällan är andra mediciner! Vanliga värktabletter så som Ipren kan enligt Yngve Gustafson orsaka depression hos äldre människor. 20-30 procent av äldre patienter får psykiska biverkningar av ögondroppar mot grön starr.
En annan orsak till depression hos äldre människor kan vara näringsbrist, något som är väldigt vanligt förekommande.

Åh vad jag blir frustrerad av att läsa sådant här! Jag får bara en känsla av att den ena handen vet inte vad den andra gör, hela vårdapparaten framstår som så otroligt ineffektiv och trög.
Självklart måste medicinerna utvärderas på dem de ska användas på, självklart måste läkarna följa upp vad som händer med de patienter de ansvarar för. Samtidigt förstår jag ju att de inte har tid. Av ekonomiska skäl är läkarna hårt belastade med patienter och de hinner således inte med... men blir det verkligen billigare så här?

"Om läkemedelsbudgeten ligger på 25 miljarder så kan man nog räkna tolv, tretton miljarder ovanpå det när det gäller kostnader för konsekvenser av olämplig läkemedelsbehandling. Det är fruktansvärt!"

Citatet kommer från en artikel i Läkartidningen, också denna med Yngve Gustafson.

Ett försök att minska problemet är så kallade "Läkemedelsgenomgångar" där exempelvis läkare, vårdpersonal och patient träffas och går igenom medicinlistan för att se om något skall tas bort eller justeras. Detta är ännu inte obligatoriskt utan erbjuds inom vissa kommuner, men inte alla.