På grund av en del saker som inte har något med skolan att göra har jag känt att jag inte har haft så mycket tid för att blogga under de första tre veckorna av min praktik. Det är ganska synd för då blir det jag skriver desto mer bristfälligt. Jag ska i alla fall göra ett försök att redovisa för den första praktikveckan;
Måndag 29 augusti
Enligt schemat skulle vi studenter vara inne på universitetet tillsammans med våra handledare under förmiddagen, och när handledarna åkte hem vid lunch skulle vi studenter fortsätta tillsammans med vår praktiklärare fram till klockan 16. Jag mötte min handledare vid tunnelbanestationen och så gick vi tillsammans till klassrummet, som var alldeles för litet för den mängd människor som skulle vistas där.
Förmiddagen gick mest ut på att vi gjorde en presentationsrunda, läraren gick igenom lite instruktioner för praktiken och uppmuntrade till frågor. Det var ganska segt, inte så många som sa något och alla verkade mest otåliga över att få komma ut på praktiken någon gång. Eftermiddagen var ungefär samma, vi fick sitta i små grupper och diskutera vad vi har för förväntningar på praktiken.
Tisdag 30 augusti
Min handledare hade under hela dagen ett hembesök som var långt bort, och hon såg helst att jag började praktiken på onsdagen istället för att vi skulle kunna gå igenom allt i lugn och ro på kontoret istället. Så på tisdagen hade jag inläsningstid.
Onsdag 31 augusti
Barnen sjuka! Som tur var VAB:ade min sambo. Jag började vid 8 på morgonen, och min handledare, som vi kan kalla för H, mötte mig nere i receptionen då det är flera lås på vägen mot kontoret. Vi försökte hämta ut ett nyckelkort direkt men det fanns ingen på plats som kunde ge oss ett så det fick vänta. H hade verkligen ansträngt sig för att jag skulle känna mig välkommen! Hon hade gjort plats för mig i sin hylla, lagt fram ett block och penna, en mapp med massa information i och så vidare. Sedan gick vi runt på förvaltningen och hälsade på ALLA, vilket tog ganska lång tid. Och själv kom jag ju inte ihåg ett enda namn i princip. Men sedan visste ju alla andra vem jag var i alla fall.
På onsdagar klockan 8 är det normalt ärendedragning, men vi kom ju lite senare till den. Ärendedragningen är när alla sex LSS-handläggare träffas och tar upp vissa ärenden som känns knepiga och som man kan behöva diskutera med de andra. Det var mycket intressant att sitta och lyssna på och jag satt och antecknade en hel del.
Ärendedragningen höll på fram till klockan 12 och sedan var det lunch, H cyklar hem till sin hund varje lunchrast så hon frågade mig hur jag tänkte göra och jag råkade nämna att jag var så trött av min förkylning att jag inte hade någon vidare matlust. Hon skickade då bestämt hem mig, så på onsdagen gjorde jag bara halvdag.
Torsdag 1 september
Jag sov flera timmar på tisdagseftermiddagen så idag kände jag mig pigg, dessvärre var barnen fortfarande sjuka och min sambo kunde inte VAB:a även denna dag på grund av saker på hans arbete. Kontentan av det hela var att jag var hemma med barnen hela torsdagen. Min handledare var som tur var mycket mycket förstående.
Fredag 2 september
Idag fick jag mitt passerkort! Jag kände mig i och med detta mycket viktig. På eftermiddagen skulle H iväg på en sak som hade med facket att göra, så då fick jag sitta och läsa en massa utredningar. Det har jag sett fram emot att få göra väldigt länge, så det kändes mycket bra. Den första mappen gick jag igenom med nitisk noggrannhet, jag läste varenda lite handling som fanns med vilket tog sin lilla tid...
Resten av tiden satt jag med på H's kontor och hon berättade saker om arbetet, läste upp mail och berättade om telefonsamtal och utredningar hon håller på med just nu.
Det känns som att man av artighet är van att anstränga sig för att inte lyssna på telefonsamtal och inte läsa vad någon annan skriver på dataskärmen, men nu är det ju nästan tänkt att man ska det vilket jag måste påminna mig om hela tiden. Då hjälper det verkligen att hon själv berättar vad hon skriver och beter sig som att hon förväntar sig att jag ska göra det! Om hon får ett mail läser hon först upp det för mig, och sedan läser hon även upp hur hon svarar. Det känns väldigt trevligt!
Ja, ungefär så där såg min första vecka ut. Det var verkligen en mardröm att både barnen och jag blev sjuka på en gång, men så är det ju med höst och dagis och snor. Som tur är har jag en underbart förstående handledare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar