Idag har jag en ganska lat söndag, och jag har passat på att se över vårens akademiska åtaganden; det vill säga de kurser jag planerar att läsa.
Jag har de ordinarie socionomstudierna, plus Familje- och föräldraskapspsykologin som fortsätter under vårterminen med de 15 p som återstår (först personlighetspsykologi 7,5 p och sedan familje- och föräldraskapspsykologi 7,5 p). Utöver det har jag dumt nog även sökt 7,5 p Socialpedagogik och 7,5 p Barns rätt och barns röst - om socialt arbete med barn och familj.
Några av kurserna går på halvfart, och några på heltid, med resultatet att under ca 5 veckor kommer jag att läsa alla kurser på en gång, med en studietakt på 300 %. Jag meddelade ganska bedrövat detta till min sambo, underförstått att jag måste avstå från någon av kurserna, men han sade bara väldigt klämkäckt att "med planering så klarar vi det" och det är den meningen jag nu mässar i mitt huvud. Till råga på allt så arbetar min sambo 50 % under vårterminen, samtidigt som vi vägrar att lämna lillkillen (1 år och 5 månader gammal) på dagis så vi måste pussla med sambons arbetstider och mina skoltider.
Egentligen borde jag kanske få magsår av att tänka på den vårtermin som ligger framför oss, men jag känner mig istället väldigt sporrad och motiverad. Det ska bli riktigt roligt att läsa allt det här, och jag hoppas att min sambo har rätt i att vi klarar det om vi planerar väl.
Du kanske bör fråga dig vad det är som gör att du känner du behöver läsa 300%?
SvaraRaderaVårt yrke verkar ha många verksamma unga kvinnor med skyhöga förväntningar på sig själva av någon orsak.
Hej!
SvaraRaderaJag håller med om att 300 % känns aningen(!) överdrivet men det var aldrig min avsikt, utan de kurser jag sökt till vårterminen råkar av en slump ligga planerade på det viset. Jag känner heller inte att jag "behöver" läsa dem allihop, blir det för stressigt kommer jag självklart att släppa en eller två.
Men saker är ändå den att jag tycker att det är väldigt roligt att plugga och att utöka mitt kunskapsområde, och jag ser det inte som en börda. Mycket av kurslitteraturen till Socialpedagogiken har jag dessutom redan läst, "privat" så att säga, såg jag senare.
Men jag håller med om att det är viktigt att inte ta på sig för mycket, då blir det ju heller ingen kvalité på det man gör. Plus att man riskerar att bränna ut sig - något jag har tänkt mycket på det senaste året. Vad är det som gör att man bränner ut sig egentligen? Är det egenskaper hos personen eller omgivning och omständigheter som gör det? Kan nog bli ett blogginlägg av det här... :)