Jag tänkte tipsa om en dokumentärfilm som man kan se på UR Play nu och några månader frammåt; "Porren, pappa och jag". Den är gjort av Kole, som arbetar inom porrbranchen, och hans styvpappa Art, som inte gör det. Art blir förfärad när han får reda på att Kole har det yrke han har, och tar initiativ till att göra filmen i ett försök att förmå Kole att förstå att hans sysselsättning har ett samband med de övergrepp Kole utsattes för under sin barndom.
Jag har inte själv sett den ännu, så jag återkommer med mer utförliga kommentarer då jag har gjort det!
Uppdatering:
Efter mycket om och men lyckades jag se hela filmen och jag tyckte att den var väldigt intressant, men kanske inte av den anledning som filmen egentligen gjordes...
Den handlar ju som sagt var om att pappa Art vill få sin son att se sambandet mellan att sonen som liten utsattes för sexuella övergrepp och det faktum att han i vuxen ålder medverkar i porrfilmer. Pappan har som förberedelse pratat med en terapeut om sonen, för att få lite på fötterna inför dokumentären, men i övrigt verkar inte pappan själv ha så mycket koll på psykologi och beteenden. Hans samtal med sonen under filmen tycker jag mest går ut på att pappan säger att det inte är etiskt försvarbart att spela in porr, det blir väldigt mycket fokus på porren och mindre på hur sonen faktiskt mår. Sonen uttrycker också irritation över pappans inställning och han känner att han blir konfronterad och måste försvara sig inför sin far. Pappan står handfallen och vet inte riktigt hur han ska fortsätta. Han vill så gärna hjälpa sin son men han vet inte alls hur han ska göra, känns det som.
Filmen slutar utan att någonting har löst sig i sonens liv egentligen, däremot känns det som att Art, pappan, kanske har utvecklats en del. Han säger själv flera gånger under filmens gång att hans egen pappa inte var närvarande och "varm" under hans uppväxt, och han vill så gärna vara annorlunda mot sin egen son. Jag tycker att filmens mest intressanta aspekter är att den belyser relationen mellan far och son, och hur svårt det kan vara att vara den pappa man vill vara. Slutscenen när Art och Kole kramar varandra, och man riktigt ser hur obekväm Art är och hur han måste skoja till det för att avdramatisera, är fantastisk. Om man bara såg den scenen utan någon bakgrundshistoria eller fördomar skulle man kunna tro att Art var den som hade problem med närhet och att Kole var den som försökte hjälpa honom.
"Porren, pappa och jag", UR Play
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar